Man ist, was man isst

"Nog blir det alltid bättre, men bra lär det aldrig bli." Så känns det idag. Lite mer ork, lite gladare och inte så sugen på mat. Dock är tillståndet långt ifrån vad jag önskade att det vore.

Att enbart inmundiga pulverrätter får mig att tänka på Feurbachs tes "Man ist, was man isst". Man är vad man äter. Hur ser min omgivning på mig och mina ck-måltider? Hur ser jag mig själv när jag gör ännu en bananshake. Hur ser Bull ut när han suktar efter en baconburgare? Många frågor och så få svar. För tillfället i alla fall...